I Sverige är det varje enskilt landsting och/eller region som bestämmer bland annat hur snabbt en ambulans ska vara på plats. I stället borde det finnas nationella riktlinjer kring hur tillgängligheten ska se ut, skriver idag på ”Brännpunkt”, svd.se, flera företrädare för Institutionen för vårdvetenskap, Kunskapscentrum PreHospen, Högskolan i Borås.

Författarna lyfter fram att ambulanssjukvården i Sverige saknar nationella riktlinjer. En konsekvens av detta är brister i tillgängligheten vilket fått allvarliga konsekvenser för flera personer under den senaste tiden.

- Det senaste året har också ambulanssjukvården i landet debatterats flitigt. Såväl ambulanspersonal som patienter, anhöriga och räddningspersonal har reagerat starkt över missförhållanden. En av kärnfrågorna i detta sammanhang berör just tillgängligheten. Hur lång tid är det rimligt att svårt sjuka och skadade patienter ska vänta på en ambulans, undrar författarna?

Ansvaret för bristerna i ambulanssjukvården kan omöjligt läggas enbart på personalen på SOS Alarm, ambulanspersonalen eller kanske inte ens på den enskilda ambulansorganisationen. Det faktum att ambulanssjukvården i dag är konkurrensutsatt innebär att varje landsting kan upphandla driften från privata leverantörer. Ansvaret för ambulanssjukvårdens vårdkvalitet och tillgänglighet ligger dock ytterst på ansvariga politiker i respektive landsting, inte på den enskilda ambulansorganisationen, oavsett om den drivs i egen eller privat regi.

Dock får inte glömmas bort att även verksamhetschefer har ett stort ansvar när det gäller att signalera brister i vårdkvalitet, i detta fall tillgänglighet.

- Vad vill vi i Sverige med framtidens ambulanssjukvård? Finns det lagar och regler som talar om vad ambulanssjukvården har för uppdrag?

Det otillfredsställande svaret är att det i Sverige inte finns några tydliga mål om hur hög tillgängligheten till ambulanser ska vara. Socialstyrelsen lägger, i sin författningssamling, hela ansvaret på de enskilda landstingen. Varje verksamhetschef formulerar sedan, utifrån ekonomiska och politiska ramar, de mål som ska gälla för respektive ambulansorganisation. Dessutom förekommer det även att områden och distrikt inom samma ambulansorganisation kan sätta upp egna mål.

En internationell utblick visar att det i England finns ett lagstadgat krav på att tre fjärdedelar av alla svårt sjuka eller skadade patienter på landsbygd eller i storstad ska nås av ambulans inom åtta minuter. Liknande lagstadgade tillgänglighetskrav finns i Italien. I USA och Kanada finns formulerade mål som säger att 90 procent av de allvarligaste fallen ska nås av ambulans inom 10–15 minuter. Australien har snarlika krav.

Tydliga mål eller lagstadgade mål skulle pressa ambulansorga nisationerna till att dimensionera sina organisationer utifrån lägsta insatstid. Ambulanssjukvården måste genom lagstöd och nationella riktlinjer ges rimliga förutsättningar för balans mellan beredskap för akutverksamhet och planerade transporter av patienter som inte är i omedelbart behov av akut omhändertagande.

- Det är dags att vi i Sverige tar ett helhetsgrepp om ambulanssjukvården och formulerar tydliga mål och krav på verksamhetens uppdrag. I de målen kommer tillgängligheten att vara en viktig faktor, om Sverige inte ska riskera att halka långt ned på listan när länder med kvalitativ och jämlik ambulanssjukvård rankas. Men vad viktigare är: För att landets invånare på landsbygd och i storstad ska känna sig trygga i att ambulansen kommer inom rimlig tid och att den vård som ges är av god kvalitet behövs nationella riktlinjer.

CHRISTER AXELSSON
med dr, universitetslektor och narkos- och ambulanssjuksköterska
ANDERS BREMER
doktorand, universitetsadjunkt och ambulanssjuksköterska
MAGNUS HAGIWARA
doktorand, universitetsadjunkt och ambulanssjuksköterska
JOHAN HERLITZ
professor i kardiologi och prehospital akutsjukvård i Västra Götaland