Tidigare i veckan tog vetenskapsredaktionen upp ämnet med den pressade ambulanssjukvården. Allt fler människor söker akutvård, samtidigt som resurserna krymper. Hur väl står sig dom vårdetiska principerna om god och rättvis vård i rimlig tid, när efterfrågan är större än tillgången? Vi frågade Lars Sandman, professor i vårdetik vid Högskolan i Borås.

Det uppmärksammas ofta i media om en viss patientgrupp blir nekad vård. Och då får man mer pengar till den gruppen. Men en sådan situation sker ju ofta på bekostnad av någon annan, oidentifierad grupp. Så är resurserna begränsade kan det bli en konflikt mellan olika patientgrupper.

Vårdetikprofessorn Lars Sandman ser två pågående trender, som båda ökar risken för konflikter mellan olika patientgrupper och olika delar av sjukvården. Den ena är det ökande resursgapet mellan vad sjukvården vill kunna göra och vad det kommer att finnas pengar till, när en åldrande befolkning behöver allt mer vård, samtidigt som skattebasen minskar. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, får stå för värstascenariot här - men ett scenario som vi gör klokt i att beakta, menar Lars Sandman. SKL:s prognos 20 år framåt i tiden pekar mot som en resursbrist i vården på omkring 200 miljarder kronor.

Den andra starka trenden är ett ökande patientinflytande över vården. Och det låter väl bra, tänker man då. Men Lars Sandman ser problem.

- Det blir svårt att prioritera, därför att när vi prioriterar sker det oftast på organisatorisk nivå, inte på individnivå. Och då kan det bli problem om vi har prioriterat en viss typ av behandling lågt, om en patient upplever att 'Det är just den behandlingen jag behöver'.

Det kommer hela tiden ny teknologi, nya mediciner och behandlingsmetoder, vilket låter hoppfullt. Men sparar man pengar och resurser på det? Inte alls säkert, säger Lars Sandman.

- Blir man bättre på att hitta problem, då uppstår också ett nytt behov, en ny förväntan på att få hjälp med det. Och då kanske vi blir ännu mer benägna att söka vård, snarare än mindre benägna. Så teknologin kan leda till mer behov av vård snarare än mindre. Det är som ett dubbeleggat svärd.

Antalet ambulanser i Sverige är idag ungefär lika många som förr. Men antalet akutsjukhus har minskat. När samtidigt allt fler ringer 112 blir kampen om resurser ibland så tydlig den kan bli.

Anders Bremer är postdoktor i vårdvetenskap vid högskolan i Borås, och han säger att det händer att ambulanspersonal får lämna en patient de nyss anlänt till, för att åka på ett mer akut larm.

- Ofta är det ju en rimlig lösning att man gör så. Men problemet är att man överger en patient utan att man kanske hunnit göra en fullständig bedömning. Och då kan det förstås uppstå fel.

- Men paralellet med detta, att allt fler både unga och äldre ringer 112, finns det ju patienter som inte ringer, även om de verkligen borde?

- Ja, och det är intressant säger Lars Sandman. Ofta är ju fokus på att patienter stockas på akuten och man diskuterar om de egentligen skulle vara där. Men samtidigt vill vi ju ha patienter som söker till ambulanssjukvården, det är ju den riktiga vägen in i vården för de som är akut sjuka, men som kanske inte själva upplever symtomen som tecknen på akut sjukdom eller ohälsa. Så jag ser en utmaning i att fånga upp just de patienter som är akut sjuka. Hur kan vi fånga upp dem, och hur kan vi vårda dem på ett klokt sätt?
Källa: P1 Vetenskapsradion veckomagasin