I dag finns inget lagkrav på utryckningsförare i Sverige. Det är beklagligt, skriver en docent i trafikmedicin.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.

Jörgen Lundälv, docent i trafik­medicin och docent i socialt arbete.

Nyligen har jag presenterat en ny forskningsrapport som handlar om vilka förarkrav och trafik­säkerhets­mässiga krav som ställs för semestervikarierande ambulans­förare i Sverige.

Resultatet är nedslående på det viset att det i platsannonser är mycket luddigt när det handlar om att ställa krav på förarkompetens och trafiksäkerhetsmässiga förutsättningar. Att vara ambulans­förare synes inte ha en tydlig koppling till något som är viktigt.

Detta är enligt min mening mycket beklagligt. Det är arbets­givarnas, det vill säga de privata och offentliga ambulans­arbets­givarna, som borde ha en skyldighet att deklarera vilka förarmässiga krav som ställs för en ambulansförare oavsett om det är en ambulanssjukvårdare, ambulanssjuksköterska eller en sjuk­sköterska som sitter bakom ratten. Det kan inte vara känsligt att tala om ambulansförarens roll och status i vägtrafiken. Det är nämligen ambulansförarens ställning och företrädarskap som måste fokuseras.

För mig är det en etisk fråga som bör lyftas och problematiseras. Den etiska frågan består av det faktum att det borde ställas krav på en ambulansförare som utryckningsförare i vägtrafiken. Vem som helst kan inte ikläda sig rollen som ambulansförare utan att ha de krav som ställs.

Läs mer på: https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2017/10/20/kan-verkligen-vem-som-helst-kora-ambulans/