Smärtproblemen bland ambulanspersonalen kommer snabbt, och de drabbar män och kvinnor lika. Det har ambulanssjuksköterskorna Monica Sundström och Annelie Eriksson funnit i sin enkätundersökning bland 89 kolleger i Gästrikland, skriver Vårdfokus (tidigare Vårdfacket).

Även om smärtor drabbar ambulanssjuksköterskorna redan tidigt blir många kvar länge i yrket. Genomsnittet för den undersökta gruppen var nästan 13 år i ambulansen och 18 år som sjuksköterska. Den äldsta var 60 år.

Men smärtproblemen debuterar tidigt. Av dem med mellan ett och tre år i yrket sade sig hälften ha problem med smärta i ländrygg och nacke, och andelen var ännu högre i gruppen som arbetat fyra till sex år. Sedan är andelen relativt konstant, vilket Monica Sundström tolkar som att de som drabbas lämnar yrket.
– Jag tror att vi kommer att få se fler som lämnar yrket bland sjuksköterskorna; de har ju fler alternativ. Däremot blir ambulanssjukvårdarna kvar längre, eftersom alternativen är färre, säger hon.

Smärtan beror givetvis på de många tunga lyft som ambulanspersonalen tvingas göra. Ett lyft på 30 kilo 60 centimeter från kroppen ger påfrestningar som är på gränsen av vad kroppens kotor klarar av. Och en modern bår – som ska klara en patient som väger upp till 240 kilo – väger bara i sig 42 kilo. Men det är inte bara tunga lyft som ger besvär. De många milen i ambulansen innebär också stora påfrestningar för kroppen.

57 av de 89 säger sig ha besvär med smärta i olika kroppsdelar. Ändå är det inte mer än elva som har varit hemma från arbetet under det senaste året.
– De biter ihop och går och jobbar, kommenterar Annelie Eriksson.

Smärtproblemen leder också till sämre sömn. Hälften hinner inte anpassa sig mellan arbetspassen och den lediga tiden, vilket leder till större förekomst av glukosintolerans och insulinöverkänslighet.

Många av resultaten förvånade ambulansledningen. Redan har flera åtgärder initierats, framför allt när det gäller olika lyfthjälpmedel. Men än återstår att få igenom en årlig hälsokontroll.