Samhällets alarmeringsverksamhet – exempelvis hanteringen av 112-samtal – bör skötas av en myndighet. Allra bäst vore om verksamheten integreras med MSB.

Det skriver MSB i ett remissvar på Alarmeringstjänstutredningens betänkande "En myndighet för alarmering".
MSB delar mycket av utredningens problembeskrivning, men menar att det konkreta förslaget till uppgifter för alarmeringstjänsten är för snävt.

– Vi bedömer att den aktör som ansvarar för alarmeringen också bör ansvara för tekniska stödsystem för samverkan och informationsdelning vid olyckor och kriser, säger MSB:s generaldirektör Helena Lindberg. Dessutom bör alarmeringsfunktionen ha rätt att sälja anslutande tjänster till kommuner, landsting och annan samhällsviktig verksamhet.

MSB har noggrant övervägt för- och nackdelar med att organisera alarmeringsverksamheten i en egen myndighet – som utredningen föreslår – och att integrera verksamheten med MSB.

– Det är viktigt att reformen är hållbar över tid, och det är önskvärt att undvika dubbelarbete när det gäller lägesbilder och stöd till samverkan vid olyckor och kriser, säger Helena Lindberg.

– Vår bedömning är att en ny alarmeringsmyndighet skulle riskera att återskapa en situation där två myndigheter arbetar med delvis samma frågor i förhållande till samma målgrupper. När MSB bildades 2009 var ett av regeringens syften att just undvika detta.

MSB bedömer i remissvaret att en sammanhållen myndighet bättre skulle kunna stödja de ansvariga aktörernas förmåga att leda sin verksamhet i samband med olyckor och kriser. De blir då också möjligt för regeringen att stå fast vid grundtankarna från reformen när MSB bildades.

Källa: MSB