Oves pappa dog ensam i sitt badrum – ambulansen hade lämnat honom bara timmar innan
Ove Larssons pappa dog ensam på toaletten i sitt hem i Storvik. Tidigare under natten hade en ambulans varit där – utan att ha tagit med sig pappan till sjukhuset. I stället ska han ha blivit tillsagd att ta två Alvedon och en värktablett med morfin i.
– Hade de tagit med sig honom hade jag suttit med honom uppe på sjukhuset, säger Ove Larsson.
Förra lördagen blev Ove Larssons pappa dålig. Han hade under några dagar haft ont i ryggen, men nu hade smärtorna förvärrats.
På kvällen ringde 89-årige Per Larsson till sin son och bad honom att ringa sjukvårdsrådgivningen.
"Jag orkar inte sitta i kö. För jag har så fruktansvärt ont i ryggen, nere i ländryggen och ut i ena skinkan", säger Ove Larsson att Per sa.
Per Larsson var 89 år och hade tidigare haft två hjärtinfarkter. Han åt blodförtunnande medicin och hade också fått en pacemaker inopererad. Eftersom hans fru var sjuk ägnade han stor del av sin tid åt att vårda henne.
Ove Larsson berättar att hans pappa bad honom att fråga om pappan kunde ta en morfinbaserad värktablett, som mamman hade hemma. Ove Larsson säger att han ringde upp 1177 och berättade om symptomen. Han tog också upp pappans fråga om värktabletten.
– Sjuksköterskan jag pratar med på 1177, säger att "jag kommer aldrig att rekommendera att någon tar en annans medicin, så det är helt uteslutet", säger Ove Larsson om samtalet.
Han ringer sedan upp pappan på den andra telefonen och pratar med både pappan och sjukvårdsrådgivningen samtidigt. Pappan hade då ringt för att försöka boka en sjukresa till sjukhuset i Gävle. Men vid den tiden gick det inte längre att beställa sjukresor.
– Då säger sköterskan att det bara är att ringa en vanlig taxi och att hon skulle skriva ett intyg, säger Ove Larsson.
Ove Larsson säger att han frågade pappan om han verkligen orkade åka taxi och tillsammans kom de överens om att pappan skulle ringa en ambulans i stället.
"Gör du det, så kommer jag in till Gävle och möter upp dig där", säger Ove Larsson att han sa.
Men pappan ville att de skulle avvakta tills ambulansen kommit. I stället skulle han ringa sin son efter ambulansen kommit och när han visste om han skulle få följa med eller inte.
Sedan lägger de på och ringer flera korta samtal för att stämma av läget. Efter ett tag ringer pappan på nytt och säger så här enligt Ove Larsson:
"Hej, nu har ambulansen varit här. Jag är hemma. De har kollat och klämt och känt på mig och den ena hade sagt såhär; att det här är en typisk muskelinflammation, jag har haft en sådan här själv. Man kan få väldiga smärtor."
Enligt pappan ska ambulanspersonalen ha sagt så här:
"Visst vi kan skjutsa in dig till akuten. Men det enda som kommer att hända är att du får ligga på en brits i ett väntrum. Sedan kommer läkaren och konstaterar det vi har konstaterat och då kommer du att få två Alvedon och en morfintablett."
Då är klockan tio över tolv på natten – och lördagen har just blivit söndag.
Ove Larsson berättar då att han erbjöd sig att åka hem till pappan.
"Är du så där dålig, då ska inte du vara själv. Jag kommer till dig. Då är jag med dig i kväll, för du ska inte vara själv när det är så här", säger han att han sa till sin pappa.
Men Per Larsson ska ha sagt att sonen på inga som helst villkor skulle komma hem till honom. I stället säger Ove Larsson att pappan sa att han skulle ta tabletterna och gå och lägga sig.
– Och det ångrar ju jag bittert, att jag lyssnade på honom, säger Ove Larsson.
Dagen därpå, alltså på söndagen, hade de bestämt att de skulle byta till vinterdäck på pappans bil. Trots att han var 89 år körde han fortfarande ibland.
Ove Larsson berättar att han ringde pappan tidigt på morgonen, utan att få svar. Efter ett tag ringde han igen. När pappan fortfarande inte svarade åkte han dit direkt.
Ove Larsson berättar att han har en nyckel hem till pappan. Han säger att han låste upp dörren utan att plinga på, utifall pappan skulle sova. Inne hos pappan fann han honom död, sittande på toalettstolen. Någon gång under natten hade han gått bort.
