2+1-VÄGAR MED VAJERRÄCKE
- En cost-benefit-analys med särskild hänsyn till utryckningsfordon

D-uppsats i nationalekonomi
Karlstads Universitet
Höstterminen 2002
Daniel Hylander

Denna uppsats behandlar 2+1-vägar med vajerräcke, en vägutformning som ingår i utvecklingsprogrammet "Alternativa 13-metersvägar" som bedrivs inom Vägverket. Detta utvecklingsprogram syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt höja trafiksäkerheten på befintliga motortrafikleder och 13m-vägar i Sverige.

Syftet med denna uppsats är att utreda huruvida 2+1-vägar med vajerräcke är samhällsekonomiskt lönsamma och speciellt belysa hur denna vägutformning påverkar räddnings- och bärgningsverksamhet på dessa vägar. Analysen utförs genom tillämpning av cost-benefit-analys.

Uppsatsen börjar med en bakgrund till 2+1-vägarna, där de svenska transportpolitiska målen och nollvisionen beskrivs. Detta kapitel innehåller även ett avsnitt där begreppet utryckningsfordon utreds och de fordon som tillräknas denna kategori beskrivs. Därefter följer en litteraturstudie där tidigare studier inom ämnet behandlas. Kapitel 4 innehåller cost-benefit-analysens teoretiska grunder.

I kapitel 5 behandlas frågor och resultat från den enkätundersökning som genomfördes. Enkätundersökningen riktade sig till räddningstjänst, ambulans, trafikpolis samt bärgningstjänst och syftade till att utreda hur deras yrkesutövning påverkats av 2+1- utformningen.

Enkätundersökningen visade att utryckningsfordon har fått försämrade förutsättningar under utryckning och arbete på 2+1-väg. Det största problemet för denna grupp är den försämrade framkomligheten, värst drabbade är ambulans och bärgningstjänst.

Svarsresultatet i enkätundersökningen indikerar att den försämrade framkomligheten kan leda till betydande ökningar av insatstiden, främst för ambulans och räddningstjänst men även polis. Förseningar på 2-5 minuter är inte ovanliga.

En majoritet av polis och bärgningspersonal anser dessutom att arbetsmiljön är mer riskfylld på 2+1-väg, jämfört med den tidigare utformningen medan en majoritet av ambulans- och räddningstjänstpersonal anser att 2+1-väg är säkrare att arbeta på. Polisen har även vissa svårigheter med trafikövervakningen på 2+1-väg.

För att utreda huruvida 2+1-vägar med vajerräcke är samhällsekonomiskt lönsamma analyserades vägsträckan E4 Gävle-Skarvsjön som var den första 2+1-vägen som öppnades i Sverige (juni 1998). I kapitel 6 beskrivs, kvantifieras och värderas (i de fall en värdering varit möjlig) de olika samhällsekonomiska effekterna hänförliga till 2+1- utformningen på vägsträckan E4 Gävle-Skarvsjön.

Följande samhällsekonomiska effekter identifierades: anläggningskostnader, minskade olyckskostnader, minskad restid, positiva trafikantattityder, ökade drift- och underhållskostnader, ökade avgasutsläpp, negativa effekter för utryckningsfordon, negativa effekter för tunga fordon samt negativa effekter för motorcyklister. Kapitel 7 innehåller cost-benefit-kalkylen tillsammans med en känslighetsanalys och en beskrivning av effekternas fördelning.

Nettonuvärdet av 2+1-utformningen på vägsträckan Gävle-Skarvsjön uppgår till 68 324 500 kr, (vid en diskonteringsränta motsvarande 4 % och en ekonomisk livslängd motsvarande 15 år) och visar således att 2+1-utformningen är samhällsekonomiskt lönsam. Pay-back tiden är då 5,3 år.

Den samhällsekonomiska lönsamheten försämras dock väsentligt om den osäkra posten minskad restid ej medräknas. Nettonuvärdet uppgår då till 21 655 000 kr under normala förutsättningar (kalkylränta 4 %, ekonomisk livslängd 15 år) och pay-back tiden är då 9,5 år. Om det varit möjligt att värdera samtliga poster i kalkylen hade det samhällsekonomiska överskottet med hög sannolikhet reducerats ytterligare.

Av känslighetsanalysen framgår att 2+1-utformningen är lönsam även vid något försämrade förutsättningar.

Läs hela studien i pdf-format genom att klicka här.

2003/03/28